INGA FLER VALPAR PLANERAS!!
Helhetsintrycket av en Bichon Havanais ska vara en liten, energisk hund. Den ska vara lågbent, med livliga och spänstiga rörelser. Ha en lång, riklig, mjuk och helst vågig päls.
Havanaisen är en dvärg ras med 23 - 27cm i mankhöjd (tillåten avvikelse 21-29 cm).
En av de tre raser som lever längst i Sverige, mellan 11-12 år, men det finns de som blivit avsevärt äldre.
Pälsen är lång, silkes mjuk och svagt vågig, även krullig förekommer. Finns i många färger som tex. vit, beige, sobel och svart, men cremé är den vanligaste. Ibland en grundfärg med inslag av en eller två andra färger. Det krävs en mycket regelbunden pälsvård om man vill behålla den vackra långa pälsen.
Bichon Havanais ingår i FCI-ansluta länder i den stora Sällskapshundgruppen, Grupp 9.
Havanaisen är vänlig, tillgiven och av naturen gladlynt, charmig och munter, mjuk lättfostrad och snäll. Det behövs aldrig hårda ord eller handgripligheter, den vill och gör alltid sitt bästa. Rasen är synnerligt uppmärksam.
Den uppskattar i hög grad att lära sig tricks och konster, även att leka och kela. Umgås gärna och i lättsam ton med andra hundar. Med sitt mjuka temperament och långt ifrån tendenser till översitteri samt sin förmåga att lära sig kvickt och rätt, är havanaisen en bra ras att välja för den otränade hundägaren. Havanaisen blir sällan eller aldrig en problemhund.
Rasens Historia:
Bichon Havanaisen tillhör Bichon- familjen som inkluderar Bichon Frisé, Coton de Tulear, Bolognese, Malteser, Tvetanya Bolokna och Löwchen.
Denna grupp är mycket gammal och kom ursprungligen från medelhavsregionen före Kristi födelse.
Dessa hundar har genom seklerna använts enbart som sällskapshundar för nöjes skull, en roll som de väl uppfyller. De var sällskap åt rika och mäktiga människor.
På åtskilliga antika porträttmålningar, tydligast 14-, 15-, och 1700-talen, återfinns en sällskapshund som liknar hundar från den här rasgruppen.
Det är svårt att exakt bestämma Havanaisens ursprung. Dess historia är mer tecknad från hypoteser och historiska möjligheter än dokumenterad fakta. De många teorierna om ursprung och utveckling baseras på en samling fakta, fiktion och legender; men alla källor eniga om att havanaisen var en liten hund enbart ägd av rika och mäktiga personer.
Den kubanske författaren Zoisa Portuendo Guerra, som grundade Habanero Club på Kuba, presenterar den mest logiska teorin av vart Havanaisen kom ifrån i sin bok "Bichon Havanese". Genom sin forskning har hon försökt sortera ut kunskap, fakta, fiktion och tro. Hon är övertygad om att det har funnits två kubanska raser.
Enligt henne är den första rasen den nu utdöda "Blankito de la Havana" som utvecklats på ön på 1500- och 1600-talen under den spanska kolonisationen. De lär ha varit en förädling av små hundar och knähundar som förts dit från Spanien eller smugglats in. Kubaner tog efter modet från Storbritannien att ha små, vita, perfekta hundar som sällskap åt societetsdamer, då de utvecklade Blankiton. Den lär ha varit en mycket liten hund på1½ -3 kg, helt vit med en silkes mjuk, kanske lång päls. Mycket av den förvirring som råder kring rasen kan komma ifrån att den i Kuba felaktigt syftar på Maltesern, medan den i Storbritannien gick under namnet White Cuban. I resten av Europa var den känd som Havanaisen eller senare som Havana Silk Dog på grund av den mjuka pälsen. Mrs Guerra hävdar att Blankiton har funnits fram till tidigt 1800-tal.
I början på 1800-talet bosatte sig måna immigranter från Europa på ön och tog med sig sina egna små knähundar, mest små färgade pudlar. Dessa hundar korsades med Blankiton och en ny ras utvecklades därefter, lite större och med päls i fler färger. Författaren antar att denna andra inföding skapad på ön under 1800-talet, utgör Havanaisen vi känner idag.
Rasen kom till Sverige 1988, och har snabbt ökat i popularitet, inte minst då pälsen är gynnsam för pälsdjursallergiker. Trots detta kan man inte säga att rasen är allergifri, bara att sannolikheten för allergisk reaktion är lägre än för flertalet hundraser.